Jag gjorde något riktigt busigt igår. Jag bestämde mig för att sluta en dag tidigt med cellgifterna. Jag vill vara säker på att jag mår bra när jag flyger, och den här veckan har jag inte mått bra.
Om det påverkar hela min behandling tror jag inte, och gör det det så
-so what? Jag vill må bra!
Igår var det lite pensionärsvarning, satt och tittade genom fönstret när grannen fick en massa jättehöga träd nerhuggna. Helt otroligt vad skicklig killen var. Tittar man på träden och hur höga de är så skulle man aldrig tro att han kan få ned dem mellan husen, men det fixade han galant. Nu vill jag ha våra jättehöga fula björkar som står alldeles för nära huset nerhuggna också.....
Jag hann shoppa lite igår också, var och köpte mig ett till objektiv till min kamera. Jag har velat haft det ett tag men velat lite. Men nu slog jag till, så nu kan jag ta bättre bilder på långt avstånd, ska bli kul att börja använda det i Thailand. Jag hoppas på mycket fina bilder.
Var även till apoteket och plockade ihop ett litet (eller ganska stort) reseapotek åt oss alla. Förr har jag aldrig lagt ner så mycket energi på det, men nu helt plötsligt så kände jag att vi bara måste ha ett reseapotek med oss. Mest med tanke på barnen. Lustigt det här. Jag tror det är för att det är "min bransch" nu ;)
Har funderat lite på hur jag kommer att må och hur jag kommer att orka flyga en massa timmar utan ordentlig sömn och sittandes. Det har jag inte ägnat något tanke tidigare. Jag vill så gärna till Thailand så jag tror jag har förträngt hur lång flygresa det egentligen är. Jag får visualisera målet och bungalowen på stranden så kanske det går bättre.
Men, men , nu är i alla fall huslarmet fixat, husvakten instationerad och väskorna packade.
Värmen - here we come!
fredag, mars 23, 2012
onsdag, mars 21, 2012
Trött.....
...trött, trött, trött.....
Helt otroligt hur mycket jag sover den här omgången. Jag sover stenhårt hela nätterna. Och måste ändå lägga mig och sova en eller två gånger under dagen för att sen på kvällen somna på soffan framför tv'n vid niotiden. Hur trist som helst. Jag har verkligen ingen energi på dagarna att göra någonting. Orkar inte ens sortera papper, och då är det illa! :)
Igår så hade T en tid på Ackis för ett hörseltest och läkarbesök, och det gick bra. Hörseltestet visade inget ovanligt, utan att hon har en helt normal hörsel. Läkaren tror att den nedsatta hörseln hon hade tidigare berodde på den utdragna förkylningen hon har haft. Skönt i alla fall att få det bekräftat nu att allt är ok, och när hon inte hör vad vi säger, så vet vi att hon inte kan skylla på hörseln!
Idag kom Anna ut med en god sallad till lunch åt oss. Vädret är ju så underbart idag så vi satte oss i uterummet och åt, vilken njutning. Sol,värme och trevligt sällskap gör bara gott för kroppen. Tack Anna!
På eftermiddagen tog jag det lugnt (!) och sov lite till..... ännu en spännande dag i mitt liv!!
Nu måste jag hålla mig vaken så att jag inte missar Grays Anatomy, det är det enda tv-programmet som jag absolut inte vill missa! Så nu blir det att äta, ta piller och sprutor och hela köret innan 21.00!
Helt otroligt hur mycket jag sover den här omgången. Jag sover stenhårt hela nätterna. Och måste ändå lägga mig och sova en eller två gånger under dagen för att sen på kvällen somna på soffan framför tv'n vid niotiden. Hur trist som helst. Jag har verkligen ingen energi på dagarna att göra någonting. Orkar inte ens sortera papper, och då är det illa! :)
Igår så hade T en tid på Ackis för ett hörseltest och läkarbesök, och det gick bra. Hörseltestet visade inget ovanligt, utan att hon har en helt normal hörsel. Läkaren tror att den nedsatta hörseln hon hade tidigare berodde på den utdragna förkylningen hon har haft. Skönt i alla fall att få det bekräftat nu att allt är ok, och när hon inte hör vad vi säger, så vet vi att hon inte kan skylla på hörseln!
Idag kom Anna ut med en god sallad till lunch åt oss. Vädret är ju så underbart idag så vi satte oss i uterummet och åt, vilken njutning. Sol,värme och trevligt sällskap gör bara gott för kroppen. Tack Anna!
På eftermiddagen tog jag det lugnt (!) och sov lite till..... ännu en spännande dag i mitt liv!!
Nu måste jag hålla mig vaken så att jag inte missar Grays Anatomy, det är det enda tv-programmet som jag absolut inte vill missa! Så nu blir det att äta, ta piller och sprutor och hela köret innan 21.00!
tisdag, mars 20, 2012
Tallinn i bilder
Här är lite bilder från helgen.
När vi skulle checka in på Arlanda så fick vi veta att vi skulle inte alla komma med planet för att det var överbokat.... då blev vi inte glada. Men Ulrika tog tag i det, pratade med personalen och ringde resebyrån etc och sen löste det sig, vi kom alla med det lilla planet. 33 platser hade det.
I lördags gick vi runt i Tallinn och tittade och shoppade i flera timmar.
Jag tycker inte det fanns så mycket bra shopping, det enda jag shoppade var två stycken nagellack. Men det var kul att ha sett staden och speciellt kontrasten mellan nytt och gammalt som blev väldigt tydlig när man tittade på byggnaderna.
När vi kom tillbaka till hotellet var jag helt slut och insåg att jag nog gått runt mer än vad min kropp orkar. Så när de andra gick till spa´t så la jag mig och sov i flera timmar. På det viset hade jag ork att vara med när vi gick till en mysig liten restaurang i gamla stan och åt jättegod middag.
Mitt på dagen på söndagen bar det av mot flygplatsen igen, vi fick flyga med samma lilla flygplan igen. Den här gången så kom vi alla med, men det gjorde inte alla våra väskor istället!
Min väska blev kvar i Tallinn och skulle komma med ett senare flyg.
Jag och min väska blev till slut återförenade igår eftermiddag när Jet Pak körde den hem hit till mig.
Nu på eftermiddagen ska T och jag till Ackis för att göra ett hörseltest. Hon säger själv att hon hör bättre nu, men det ska ändå bli skönt att få göra testet så att vi vet hur det står till.
När vi skulle checka in på Arlanda så fick vi veta att vi skulle inte alla komma med planet för att det var överbokat.... då blev vi inte glada. Men Ulrika tog tag i det, pratade med personalen och ringde resebyrån etc och sen löste det sig, vi kom alla med det lilla planet. 33 platser hade det.
 |
| Det lilla propellerplanet vi flög med. |
 |
| Dörrkarmen ramlade av...... 4 stjärnigt?!? |
 |
| Kontrasten mellan nytt och gammalt. |
I lördags gick vi runt i Tallinn och tittade och shoppade i flera timmar.
Jag tycker inte det fanns så mycket bra shopping, det enda jag shoppade var två stycken nagellack. Men det var kul att ha sett staden och speciellt kontrasten mellan nytt och gammalt som blev väldigt tydlig när man tittade på byggnaderna.
När vi kom tillbaka till hotellet var jag helt slut och insåg att jag nog gått runt mer än vad min kropp orkar. Så när de andra gick till spa´t så la jag mig och sov i flera timmar. På det viset hade jag ork att vara med när vi gick till en mysig liten restaurang i gamla stan och åt jättegod middag.
Mitt på dagen på söndagen bar det av mot flygplatsen igen, vi fick flyga med samma lilla flygplan igen. Den här gången så kom vi alla med, men det gjorde inte alla våra väskor istället!
Min väska blev kvar i Tallinn och skulle komma med ett senare flyg.
Jag och min väska blev till slut återförenade igår eftermiddag när Jet Pak körde den hem hit till mig.
Nu på eftermiddagen ska T och jag till Ackis för att göra ett hörseltest. Hon säger själv att hon hör bättre nu, men det ska ändå bli skönt att få göra testet så att vi vet hur det står till.
måndag, mars 19, 2012
Måndag
Vilket väder! Jag höll på att få en chock när jag vaknade, i
min värld så är vintern över och nu går vi mot vår. Då ska det inte snöa och
blåsa på det här viset! Tur var i alla fall att jag inte behövde gå ut idag, så
jag stannade inne.
Resten av dagen ville jag bara vila och slappa framför tv'n och datorn.
Tror ni inte då att idag av alla dagar så funkade inte internet eller tv'n på hela dagen..... hur trist som helst. Jag fick spela mycket wordfued istället.
Jag orkade inte att försöka lösa problemet med uppkopplingen själv, så det fick Steve fixa när han kom hem från jobbet!
Nu äntligen funkar det igen.
Idag är jag trött och väldigt illamående. Jag började med Xelodan igår och jag
känner av det på en gång. Vill inte, vill inte, vill inte vara så här trött.
Det är inget liv att vara så här utslagen av mediciner. I morse lekte jag med
tanken om att be om andra cellgifter, men vad är det som säger att jag kommer
att vara piggare eller må bättre av det. Då är det säkert andra jobbiga
biverkningar istället.
Det positiva är i alla fall att jag hade min ”piggvecka” nu
när vi var i Tallinn. Jag kom hem igår eftermiddag. Det har varit kul och mysigt
att umgås med alla tjejer. Berättar mer i ett annat inlägg, just nu är jag för trött för att skriva mycket mer.
Idag kom Sofie ut med lunch och höll mig sällskap en stund. Synd att tiden går så fort och hon var tvungen att åka tillbaka till jobbet! Tack för idagResten av dagen ville jag bara vila och slappa framför tv'n och datorn.
Tror ni inte då att idag av alla dagar så funkade inte internet eller tv'n på hela dagen..... hur trist som helst. Jag fick spela mycket wordfued istället.
Jag orkade inte att försöka lösa problemet med uppkopplingen själv, så det fick Steve fixa när han kom hem från jobbet!
Nu äntligen funkar det igen.
torsdag, mars 15, 2012
Frågan
Idag var jag tvungen sätta alarmet för jag hade en förmiddagstid på ODA. Jag var där för att få en dos av Bondronat, det är skelettstärkande och ges ungefär var 6:e vecka. Och idag var det dags igen. Fördelen är att det går väldigt snabbt, tar bara ca 15-20 min plus lite koksalttid och sköljning av porten. Hepp - så var det klart.
Efteråt hade jag lunchdate med Karin, vi har inte träffats på över ett år så det var verkligen dags. Vi hann nog inte ens beta av hälften av allt vi hade att prata om, så vi bestämde att vi ska försöka få ihop en ny lunch snart igen. Men det var väldigt kul att ses igen - tack Karin för en god lunch!
Efteråt gick jag tillbaka till ODA för att hämta mitt intyg som jag bad om för över 2 veckor sedan. Det är ett intyg till flygbolaget som jag behöver för att kunna ta med mig mina Fragminsprutor nu när vi flyger till Tallinn i morgon.
Tidigare bad jag om ett generellt intyg utan att specificera datum och destination för mina resor eftersom jag har flera resor inplanerade, men den informationen gick inte hela vägen fram till läkaren utan hemskickat fick jag ett intyg bara för Thailandsresan.
Så det var bara att ringa till bröstsköterskan igen och påtala att jag fortfarande behöver ett intyg för Tallinn. Då bestämde vi att det skulle ligga klart till mig idag. Men icke sa nicke.
Sköterskan på ODA var dock väldigt hjälpsam och fixade till intyget med en läkare på plats, så nu har jag det till slut i min hand och är redo för resan. Skulle inte förvåna mig efter allt detta om ingen ens kommer att be om att få titta på det......
När jag är hemma på förmiddagarna tittar jag nästan alltid på Malou och "Efter 10". Jag tycker det är ett ganska trevligt och behagligt program att titta på med en intressant blandning av teman och gäster.
Från Vimmelmammans blogg visste jag att det idag skulle pratas om sjuka människor som bloggar, alltså sådana som mig. Typiskt att en av de få dagar jag inte är hemma på förmiddagen så är det något jag verkligen vill se.
När jag sen kommer hem så kom jag ju på att jag kan titta på klippet på TV4 play. Döhh! Så långt hade jag inte tänkt tidigare, snacka om en hjärna som inte hänger med! Om ni vill se och höra om vad de har att säga så är klippen här del 1 och del 2.
Häromdagen kom frågan jag bävat för.
När vi åker hem i bilen från skolan så börjar T att prata om cancer. Vi har många gånger pratat om att man kan få cancer i alla möjliga kroppsdelar, att det finns en massa olika slags cancer och att både barn och vuxna kan få cancer.
Nu frågor hon igen, och jag upprepar allt det här igen som jag alltid har gjort.
Sen frågar hon om man kan dö av cancer.
Mitt svar är samma som alltid, att en del cancer kan man bli helt frisk ifrån, en del kommer tillbaka och stannar i kroppen för alltid, men man får mediciner för att hålla sig frisk länge och en del cancersorter kan man dö av.
Och nu kom frågan som hon aldrig tidigare har följt upp med;
- Kommer du att dö av din cancer, mamma?
Jag var inte alls beredd på frågan, även fast jag visste att den kommer att komma en dag.
Svaret som kom ut ur min mun var att alla ska vi dö någon gång, och jag vet inte när jag kommer att dö.
- Jag vill inte att du ska dö, mamma......
Jag vet att det var fegt svarat, men jag hade inte mage precis då att svara att jag kommer att dö av min cancer.
Jag vill inte belasta hennes vackra lilla huvud med det, än.
Rätt eller fel?
Jag vet ju inte själv än när exakt jag kommer att dö, så jag är inte redo att tala om för mina små underbara barn att jag kommer att dö alldeles för tidigt. Lämna dem alldeles för tidigt utan mamma.
Men kanske skulle jag ha gjort det?
T och L - Jag älskar er!
Efteråt hade jag lunchdate med Karin, vi har inte träffats på över ett år så det var verkligen dags. Vi hann nog inte ens beta av hälften av allt vi hade att prata om, så vi bestämde att vi ska försöka få ihop en ny lunch snart igen. Men det var väldigt kul att ses igen - tack Karin för en god lunch!
Efteråt gick jag tillbaka till ODA för att hämta mitt intyg som jag bad om för över 2 veckor sedan. Det är ett intyg till flygbolaget som jag behöver för att kunna ta med mig mina Fragminsprutor nu när vi flyger till Tallinn i morgon.
Tidigare bad jag om ett generellt intyg utan att specificera datum och destination för mina resor eftersom jag har flera resor inplanerade, men den informationen gick inte hela vägen fram till läkaren utan hemskickat fick jag ett intyg bara för Thailandsresan.
Så det var bara att ringa till bröstsköterskan igen och påtala att jag fortfarande behöver ett intyg för Tallinn. Då bestämde vi att det skulle ligga klart till mig idag. Men icke sa nicke.
Sköterskan på ODA var dock väldigt hjälpsam och fixade till intyget med en läkare på plats, så nu har jag det till slut i min hand och är redo för resan. Skulle inte förvåna mig efter allt detta om ingen ens kommer att be om att få titta på det......
När jag är hemma på förmiddagarna tittar jag nästan alltid på Malou och "Efter 10". Jag tycker det är ett ganska trevligt och behagligt program att titta på med en intressant blandning av teman och gäster.
Från Vimmelmammans blogg visste jag att det idag skulle pratas om sjuka människor som bloggar, alltså sådana som mig. Typiskt att en av de få dagar jag inte är hemma på förmiddagen så är det något jag verkligen vill se.
När jag sen kommer hem så kom jag ju på att jag kan titta på klippet på TV4 play. Döhh! Så långt hade jag inte tänkt tidigare, snacka om en hjärna som inte hänger med! Om ni vill se och höra om vad de har att säga så är klippen här del 1 och del 2.
Häromdagen kom frågan jag bävat för.
När vi åker hem i bilen från skolan så börjar T att prata om cancer. Vi har många gånger pratat om att man kan få cancer i alla möjliga kroppsdelar, att det finns en massa olika slags cancer och att både barn och vuxna kan få cancer.
Nu frågor hon igen, och jag upprepar allt det här igen som jag alltid har gjort.
Sen frågar hon om man kan dö av cancer.
Mitt svar är samma som alltid, att en del cancer kan man bli helt frisk ifrån, en del kommer tillbaka och stannar i kroppen för alltid, men man får mediciner för att hålla sig frisk länge och en del cancersorter kan man dö av.
Och nu kom frågan som hon aldrig tidigare har följt upp med;
- Kommer du att dö av din cancer, mamma?
Jag var inte alls beredd på frågan, även fast jag visste att den kommer att komma en dag.
Svaret som kom ut ur min mun var att alla ska vi dö någon gång, och jag vet inte när jag kommer att dö.
- Jag vill inte att du ska dö, mamma......
Jag vet att det var fegt svarat, men jag hade inte mage precis då att svara att jag kommer att dö av min cancer.
Jag vill inte belasta hennes vackra lilla huvud med det, än.
Rätt eller fel?
Jag vet ju inte själv än när exakt jag kommer att dö, så jag är inte redo att tala om för mina små underbara barn att jag kommer att dö alldeles för tidigt. Lämna dem alldeles för tidigt utan mamma.
Men kanske skulle jag ha gjort det?
T och L - Jag älskar er!
onsdag, mars 14, 2012
Tårta
Vet inte riktigt om det funkar med bara ett kortisonpiller om dagen.
Jag har mått mer illa igår och idag än jag brukar och nu är det ju ändå Xelodafri vecka. Den här veckan ska jag ju må bättre!
Idag tog jag i alla fall bara ett piller, men mår jag illa idag också så ökar jag till två fr.o.m i morgon igen. Det är nog bara att inse att kortison kommer antagligen bli en del av mitt liv - resten av livet.
Igår var det yogadags, skönt att vara där igen.
Samtalet efteråt var med dietisten, vi pratade lite om vad man ska eller inte ska äta under en cancerbehandling och delade tips med varandra.
Eftersom både Carolina och jag nyligen har fyllt jämnt så hade Lotta igår köpt en tårta till vår grupp för att "fira" oss. Det var en röd Princesstårta som var lika smaskig som den var fin. Hur gulligt som helst, det hade jag inte alls räknat med. Tack snälla!
Egentligen skulle jag ta blodprov i dag på morgonen inför morgondagens Bondronatbehandling.
Eftersom jag får rysningar av att bara tänka på på vår vårdcentral, så tog jag mig friheten att lämna provet redan igår på Ackis direkt efter yogan.
Vad sköterskorna på ODA tycker om det vet jag inte, det visar sig i morgon. Lite busig måste man ju vara och testa i alla fall. ;)
Jag avslutar med en bild på mina rosa fina flygstrumpor som jag beställde häromdagen. Igår kom de med posten. Eftersom jag har haft en blodpropp nu så har jag blivit rekommenderad att använda flygstrumpor när vi åker till Thailand. Jag såg framför mig ett par hårda, fula, bruna strumpor. Men när jag började att söka på nätet så fanns det ju en massa roliga strumpor och det blev dessa till slut, man får inte roligare än man gör sig!
Jag har mått mer illa igår och idag än jag brukar och nu är det ju ändå Xelodafri vecka. Den här veckan ska jag ju må bättre!
Idag tog jag i alla fall bara ett piller, men mår jag illa idag också så ökar jag till två fr.o.m i morgon igen. Det är nog bara att inse att kortison kommer antagligen bli en del av mitt liv - resten av livet.
Igår var det yogadags, skönt att vara där igen.
Samtalet efteråt var med dietisten, vi pratade lite om vad man ska eller inte ska äta under en cancerbehandling och delade tips med varandra.
Eftersom både Carolina och jag nyligen har fyllt jämnt så hade Lotta igår köpt en tårta till vår grupp för att "fira" oss. Det var en röd Princesstårta som var lika smaskig som den var fin. Hur gulligt som helst, det hade jag inte alls räknat med. Tack snälla!
Egentligen skulle jag ta blodprov i dag på morgonen inför morgondagens Bondronatbehandling.
Eftersom jag får rysningar av att bara tänka på på vår vårdcentral, så tog jag mig friheten att lämna provet redan igår på Ackis direkt efter yogan.
Vad sköterskorna på ODA tycker om det vet jag inte, det visar sig i morgon. Lite busig måste man ju vara och testa i alla fall. ;)
Jag avslutar med en bild på mina rosa fina flygstrumpor som jag beställde häromdagen. Igår kom de med posten. Eftersom jag har haft en blodpropp nu så har jag blivit rekommenderad att använda flygstrumpor när vi åker till Thailand. Jag såg framför mig ett par hårda, fula, bruna strumpor. Men när jag började att söka på nätet så fanns det ju en massa roliga strumpor och det blev dessa till slut, man får inte roligare än man gör sig!
måndag, mars 12, 2012
Piggvecka
Då gör jag ett nytt försök med att trappa ner på kortisonet.
Denna vecka blir det bara ett piller om dagen, sen får vi se om illamåendet har blivit bättre. Vilket jag hoppas för då kan jag sluta igen helt veckan efter. Men mår jag illa så får jag fortsätta att ta en om dagen. Jag vill inte!
Jag vill sluta och bli normal i kroppen igen, eller så normal jag kan bli - både fysiskt och psykiskt.
Idag fick jag njuta av ännu en fördel av den Xeloda-fria veckan. Jag måste inte sätta alarmet och tvinga mig upp en viss tid för att ta mina piller. Jag kan sova på morgonen tills jag vaknar, och det gjorde jag idag. 09.30 klev jag upp och kände mig normal i huvudet och hörde fåglarna kvittra utanför fönstret. Härligt!
Veckans första lunchdate blev tyvärr inställd.
Anna skulle egentligen ha kommit hit och hållt mig sällskap en stund, men hon var hemma och vabba så det blidde inget.
Trist, men det får bli en annan dag istället.
Vi hade planerat att gå en promenad tillsammans för att "få ut mig"och för att jag tycker det är mycket trevligare att gå med sällskap. Men nu var jag ju inställd på att gå en promenad så jag tvingade ut mig själv ändå efter lunch - duktig Jenny!
Det jag skulle behöva är en promenadkompis på dagtid. Någon som jag skulle kunna ha en promenad-date med efter lunch några gånger i veckan. Problemet är att alla jag känner jobbar ju på dagarna.
Jag gick i alla fall till apoteket och fixade mitt "reseintyg" för morfinet. Måste ju ha det när jag åker till Tallinn på fredag. Vore ju jobbigt om dom tar morfinet i från mig vid inresan!
Mamma och Dick hämtade barnen i skolan på eftermiddagen och kom hem hit efteråt för att laga middag åt oss alla. Ännu en lyxig dag utan mattlagning! Det blev marinerad fläskfilé och kladdkaka efteråt. Jättegott. Tack, tack!!
Jag kunde äta ganska bra av fläskfilén men kladdkakan var svårare att få ner. Just när det är sött är det svårt att äta, men det gör ju ingenting egentligen eftersom det finns kilon på min kropp som gärna får försvinna.
Dagens glada nyheter är att CSN har gått med på att skriva av mitt studielån. Jag ansökte om avskrivning för ca en månad sedan, men har inte hört något tills nu.
Idag fick jag ett brev som bekräftade att min ansökan blivit beviljad eftersom jag aldrig mer kommer att kunna arbeta med det jag är utbildad för, eller troligen aldrig mer arbeta pga mina hjärnmetastaser och medicinering.
Det blir i alla fall några hundralappar i månaden.
Denna vecka blir det bara ett piller om dagen, sen får vi se om illamåendet har blivit bättre. Vilket jag hoppas för då kan jag sluta igen helt veckan efter. Men mår jag illa så får jag fortsätta att ta en om dagen. Jag vill inte!
Jag vill sluta och bli normal i kroppen igen, eller så normal jag kan bli - både fysiskt och psykiskt.
Idag fick jag njuta av ännu en fördel av den Xeloda-fria veckan. Jag måste inte sätta alarmet och tvinga mig upp en viss tid för att ta mina piller. Jag kan sova på morgonen tills jag vaknar, och det gjorde jag idag. 09.30 klev jag upp och kände mig normal i huvudet och hörde fåglarna kvittra utanför fönstret. Härligt!
Veckans första lunchdate blev tyvärr inställd.
Anna skulle egentligen ha kommit hit och hållt mig sällskap en stund, men hon var hemma och vabba så det blidde inget.
Trist, men det får bli en annan dag istället.
Vi hade planerat att gå en promenad tillsammans för att "få ut mig"och för att jag tycker det är mycket trevligare att gå med sällskap. Men nu var jag ju inställd på att gå en promenad så jag tvingade ut mig själv ändå efter lunch - duktig Jenny!
Det jag skulle behöva är en promenadkompis på dagtid. Någon som jag skulle kunna ha en promenad-date med efter lunch några gånger i veckan. Problemet är att alla jag känner jobbar ju på dagarna.
Jag gick i alla fall till apoteket och fixade mitt "reseintyg" för morfinet. Måste ju ha det när jag åker till Tallinn på fredag. Vore ju jobbigt om dom tar morfinet i från mig vid inresan!
Mamma och Dick hämtade barnen i skolan på eftermiddagen och kom hem hit efteråt för att laga middag åt oss alla. Ännu en lyxig dag utan mattlagning! Det blev marinerad fläskfilé och kladdkaka efteråt. Jättegott. Tack, tack!!
Jag kunde äta ganska bra av fläskfilén men kladdkakan var svårare att få ner. Just när det är sött är det svårt att äta, men det gör ju ingenting egentligen eftersom det finns kilon på min kropp som gärna får försvinna.
Dagens glada nyheter är att CSN har gått med på att skriva av mitt studielån. Jag ansökte om avskrivning för ca en månad sedan, men har inte hört något tills nu.
Idag fick jag ett brev som bekräftade att min ansökan blivit beviljad eftersom jag aldrig mer kommer att kunna arbeta med det jag är utbildad för, eller troligen aldrig mer arbeta pga mina hjärnmetastaser och medicinering.
Det blir i alla fall några hundralappar i månaden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)