Behandling nr ?? hmmm, har tappat räkningen.....

Gääääsp. Trött och kortisonröd i ansiktet. Viloläge på soffan.
Cellgifterna visar än en gång vad de kan göra med en människokropp.

Äntligen yoga igen!

Då har äntligen yogan satt igång igen efter sommaren.
Jag har saknat den, och idag var det äntligen dags igen. Rummet var fullt av tjejer idag. Många nya som har börjat nu. Men det är bara kul att lära känna nya människor, synd bara att det är pga cancern vi lär känna varandra.
Efteråt fikade vi och  presenterade oss, men jag är såå dålig på namn och kommer inte att komma ihåg alla i alla fall!
Sen gick jag och tog blodprover inför morgondagens behandling.
Jag åkte till Ackis så att jag var där en timme tidigt för att jag skulle hinna ta blodproverna först, men det var 26 nummer före mig..... och efter en kvart hade bara 4 nummer fått komma in, så jag insåg ganska snabbt att det var ingen idé att sittta där och vänta. Så det vara bara att snällt gå tillbaka efter yogan och få det avklarat. Jag vet inte om det är försent att ta proverna på eftermiddagen innan behandlingsdagen, men, men det visar väl sig imorgon. Kanske kommer det en sköterska och skäller på mig??

Annars så väntar jag med spänning nu på att höra ifrån den världsberömda försäkringskassan. Den 25 augusti så har jag varit sjukskriven i 1 år. Och det är då det börjar ifrågasättas om hur sjuk man är och vilken nivå man får ersättning osv. Vi har ju alla läst i media om hur FK har behandlat uppenbart sjuka människor, och jag vet inte hur de ser på mig. Är det bra eller dåligt att jag jobbar lite grann? Kommer jag att få sänkt ersättning pga det? Tänk om man blir utförsäkrad?

Avkopplande helg

Helgen har varit väldigt skön och avkopplande.
Vi kom fram till Sunne och Selma Spa mitt på eftermiddagen i fredags. Det är första gången vi är där så vi började med att gå runt och titta lite på hotellet och vad som fanns.
Det är ganska stort, men jag tror inte att alls att det var fullbokat för det var inte mycket folk som man kunde se någonstans. Vilket är skönt tycker jag. Vi bytte om nästan på en gång och gick ner till badet. Och där var det väldigt behagligt och gott om plats. Vi satt mest i bubbelpoolen och njöt.
Det fanns pool att motionssimma i också, men det funkar inte för mig, eftersom det gör ont i ryggen.
Efter några timmar där gick vi till rummet och fixa till oss innan vi gick till "loungen" och åt den största räksmörgåsen jag någonsin satt tänderna i. Den var enorm! Känns överflödigt att säga att jag blev proppmätt.
I lördags så började vi dagen med frukostbuffén, sen promenerade vi in till Sunne och titta runt där i affärerna. Lina gjorde några fynd på rean, men jag hittade inget speciellt. Det jag letade efter mest var en öppen hårfrisör.
Hårfrisörsalonger fanns det gott om, en i var och varannat hörn, men ingen som var öppen på en lördag. Besviken. Jag behöver verkligen klippa till mina fjun nu, jag har tappat ganska mycket hår nu och behöver klippa till det jag har till en snygg kort frisyr. Och när jag väl har bestämt mig för något så vill jag göra det omedelbart bums!
Vi åt god lunch, bakad potatis med skagenröra och gick sen tillbaka till hotellet lagom till ett "Relax-pass" började. Det var lite som meditation. Man fick ligga på en matta med en filt över sig i ett mörkt rum med tända ljus och sedan pratade instruktören oss igenom ett avslappningspass. Gissa vem som somnade?? Jag var väldigt trött efter att ha gått runt i flera timmar och kunde inte hålla mig vaken!

Någon timme senare var det dags för ett Zumba pass. Jag var lite orolig för hur min kropp skulle kunna vara med på ett helt pass, men jag ville verkligen prova Zumba. Så jag bestämde mig för att vara med men göra alla rörelser efter min egen förmåga. Och det var kul. Jag har ju inte riktig rytmen i blodet om man säger så, men jag försökte att dansa med i min egen stil och efter min egen ork.
Och jag var inte den enda nybörjaren i rummet. Det var killar och tjejer av alla åldrar och storlekar.

Till middag åt vi grillbuffé på en restaurang vid vattnet inne i Sunne, det var mysigt och härlig kvällssol. Sen vid lunchtid igår så bar det av hemmåt igen. Eftersom det tar ca 4-5 timmar att köra dit så ville vi inte åka försent och hamna i söndagstrafiken. Och planen funkade, vi kom hem vid femtiden.
I bilen på vägen hem så började vi prata om att vara "sockerberoende", eller hur lätt kroppen blir beroende av socker. Hur kan kroppen tycka att godis är sååå gott?? Så vi bestämde oss för att chocka våra kroppar och skakade hand på ett "sockerlöfte". Vi ska inte äta något godis, choklad, glass, kakor eller något annat onyttigt alls på en månad med start idag, måndag. Förhoppningsvis när det har gått en månad så har kroppen "glömt bort" vad socker är och vill inte ha godis!

När jag kom hem så låg det ett brev från Bröstcancerföreningen och väntade.
 För några månader sedan skickade jag (efter ett tips från en BC-vän) in en ansökan om att få komma med på en helg för unga kvinnor med metastaserad bc på Diösgården i september. Det fanns bara 8 platser så jag var inte helt säker på om jag skulle få komma med eller inte. Men i brevet var glada nyheter, jag kom med. Jag ser verkligen fram emot den helgen och att få träffa och umgås andra tjejer i samma situation. Tur att det inte är så långt tills dess.

Utsikt från hotellrummet

Behandling

Igår var det den andra behandlingen efter min "cellgiftssemester". När jag åkte dit så var det fint väder och sol. När jag gick därifrån var det spöregn. T.o.m vädret vet vad som pågår.
Även den här gången så har jag kännt av gifterna mycket mer än jag brukar. Igår eftermiddag när jag kom hem så låg jag och sov till och från hela eftermiddagen. Och jag hade mer ont i kroppen än vanligt, det liksom värker i lederna, speciellt i benen och i mina knän.
Men efter nästan 12 timmars sömn i natt så känner jag mig något bättre idag. Och det är bra, för imorgon vill jag känna mig ännu bättre, för då bär det av mot Selma Spa. Jag och min ena syster ska åka dit och koppla av och njuta hela helgen, och ja, försöka träna lite också, gå promenader. Jag måste komma igång med promenader nu igen efter en ganska slapp månad.

Dagens positiva är att jag kan berätta att nu har jag tagit anitbiotikan mot mina utslag och finnar i ansiktet i en vecka och det har gett bra resultat. Det har blivit mycket, mycket mindre (tycker jag i alla fall). Det är inte helt borta, men jag tycker jag ser mer normal ut nu i alla fall. Bra va?

Och så några bilder från sommaren...

Lycka är....att fånga en skalbagge.

Är det någon här som precis har slukat en Daimstrut??

Lite regn ska väl inte stoppa någon från att hoppa studsmatta!

Munchen

I februari när jag fyllde år så fick jag biljetter till Take That-konserten i Munchen av Steve. Jag hade innan försökt att hitta biljetter till London konserten, men den var utsåld, så jag var lite putt.
Och det mindes Steve och fick tag i biljetter till avslutningskonserten på deras turné - i Munchen.
Så vi slog två flugor i en smäll och fick även en lång helg tillsammans. Barnen var hos mormor.

Så i slutet av juli var det dags att åka.
Jag har bara åkt igenom Munchen en gång på 90-talet och minns inte så mycket av staden från det besöket.
Intrycket jag fick denna gång är att det var en ganska charmig liten storstad. Vädret var ok så vi gick omkring ganska mycket, men hyrde även cyklar en dag då staden är väldigt cykelvänlig.
Tyskarna levde upp till sitt rykte och var väldigt ordningssamma och talar gärna om för andra högt och tydligt vad de gör fel. Visakort är inte så gångbart på många ställen. Tex när man ska köpa tågbiljetter ur en maskin på en obemannad station (!!) Eller ta ut kontanter med ur den närmaste "bankomaten" för att maskinen inte tar visa.......

Vi strosade lugnt in i den stora fina Engelska parken en dag, och helt plötsligt korsar en man, naken, oss på gångvägen. Och så tittar vi oss omkring och inser att alla ligger nakna och solar - hoppsan hejsan, dom säger att svenska att frigjorda.... Vi råkade visst hamna mitt i "The Nudist Meadow" som vi fick reda på att det heter när vi tittade närmare på en karta. Det är ju smart att lägga den precis i början av parken, närmast stan, där alla går förbi.....
Maten var god och det fanns mycket restauranger av alla möjliga det slag och prisklasser att välja mellan. Hotellfrukosten måste jag också nämna. Jag har bott på många hotell i hela världen i mitt liv men den här frukostbuffén slog nog alla rekord. Precis allt du kan tänka dig fanns med. Det var så mycket att jag blev mätt av att bara titta på den. Hela hotellet var faktiskt helt ok. Det fanns även en spa-avdelning som vi också utnyttjade en dag. Skönt för kroppen.

Höjdpunkten var ändå på fredagen. Konserten var på Olympia Stadion, som är jättemaffig. Det var utsålt, så vi var bara 68 000 pers där! Som förband hade de med sig Pet Shop Boys. När jag var "ung" älskade jag Pet Shop Boys, så det var riktigt kul att höra dem igen och många av deras gamla hits.
Och sen började äntligen konserten, jag tycker den var riktigt bra. Till min lycka så spelade Robbie några av sina egna hits också. Synd bara att tiden går så fort, för sen helt plötsligt var det slut. Men jag är så glad att jag fick gå och det är alltid en speciell känsla att vara på en sån stor utsåld konsert!! Tack till min älskade man.

Ny vecka

Måndag.
Barnen är på friidrottsläger varje dag hela den här veckan. De har sett fram emot att få springa fort, hoppa högt och långt och allt sånt.
Själv ska jag jobba några timmar idag. Har egentligen ingen lust alls, är fortfarande på "semester" i huvudet. Men så påminner jag mig själv att jag ska ju vara glad som faktiskt k-a-n jobba. Så några timmar gör ju ingenting.
Jag hade sett fram emot yogan som jag trodde skulle börja imorgon, men i fredags fick jag reda på att det är inte förrän nästa vecka den börjar. Så jag får vänta lite till. Jag fick också reda på att det blir vattengympa 1 gång i veckan med start i september. Kul! Ska bli skönt att få röra på den arma kroppen lite mer. Jag försöker ju även att promenera minst en halvtimme om dagen. Det har gått sådär. Men Steve hjälper till och tjatar på mig (han har fått tillstånd av mig att tjata ;) ) Igår kväll gick vi i alla fall ut till slut efter att det regnat precis hela dagen! Sen så har jag ju faktiskt fått mina nya träningsskor levererade av Ian, som har kommit på besök från England. Jag beställde dom från en Engelsk website, eftersom det var nästan halva priset på Asics skor där jämfört mot här i Sverige.
Skorna är i alla fall väldigt sköna att gå i. Så nu åker de gamla i soptunnan.

Jag tror jag aldrig berättade innan semestern att fotoboken äntligen kom i brevlådan. Den blev jättebra. Superfina foton. Jag har redan tittat i den massor av gånger. Måste än en gång tacka Kjell på Irsta foto och The Essence Vitae Project.
Tack, tack, tack tack

Oförändrat, igen!

Nu kör det igång igen.
I onsdags så var det läkarbesök. 
Det var inte så mycket att prata om. Den senaste månaden har ju varit helt ok för min del eftersom jag har haft mitt efterlängtade uppehåll. Det Dr Greger dock såg på en gång var att jag har en massa finnar och rodnad på hakan och runt näsan, troligen är en biverkan av studiepillret. Jag har fått det till och från hela tiden men nu de sista månaderna så har det varit mer eller mindre konstant där. Det positiva i det hela är att det troligen betyder att jag är med i den delen av studien som får det "riktiga" pillret och inte bara tar ett placebo. Det negativa är att det inte är så roligt att se ut som en finnig tonåring.... Men Greger hade svaret på "problemet" och skrev ut en antibiotika som jag ska ta nu i några veckor för att sedan se om finnarna fösvinner.
Men det jag sitter och väntar på som vanligt är röntgensvaret. Till slut så säger han
- Ja, just ja, har du gjort något röntgen nyligen...
- Jaaaaaa, svarar jag, det är det svaret jag väntar på....
- Oj då, förlåt, säger han och tittar på datorn och ser att denna gång var röntgen svaret kort och koncist; Oförändrat. Och många mer ord än så hade de inte skrivit denna gång, och som ni vet vid det här laget så är jag mer än nöjd med att bara höra det ordet! Nöjd.

Så igår var det bara att köra igång igen. Första behandlingen på en månad. Sköterskan på ODA sa att hon hade undrat hur det var med mig, eftersom jag inte varit där på ett tag. Alltid trevligt att vara saknad.... 
Det finns faktiskt en fördel med att få cellgifter igen, och det är konstigt nog att mitt illamående försvinner. Jag hade glömt bort hur det var innan jag började med Taxolen, hur jag alltid hade ett illamående sittandes i halsen. Och det försvann med starten av cellgifterna, vilket var jätteskönt för oftast så är det ju tvärtom, att man blir illamående av cellgifterna. Och nu när jag har varit "ledig" så har det kommit smygandes tillbaka, och varit ganska jobbigt de sista veckorna. Så nu hoppas jag att det försvinner igen.
Efteråt igår så blev jag jättetrött och är det fortfarande. Det blir lugnt idag. Bara vila.