Kurator eller inte?

Jag har inte sovit så bra den senaste veckan.
Det är lite konstigt för att jag är ju konstant trött. På eftermiddagen/kvällen är jag så trött att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Sen vid 22.00 ungefär när jag börjar fundera på att gå och lägga mig så somnar jag inte!!
Det är inte så att jag ligger och funderar på cancer, sjukdom och döden. Visst funderar jag ibland på det också men inte vid läggdags.
Jag ligger och tänker mer på vardagen.
Det har varit och är så himla mycket nu i maj.
Aktiviteter, föräldrarmöten, avslutningar, födelsedagar etc etc
En massa saker att komma ihåg, som inte är min starka sida ;)
Hjärnan är trött men går ändå på högvarv.
Till slut somnar jag runt midnatt, för att sen vakna vid fyra-tiden av att jag måste på toa.
Sen är det kört igen.
Då sätter hjärnan igång och det tar oftast minst en timme innan jag lyckas att somna igen.

Effekten av att jag sover dåligt är att dagarna blir jobbiga.
Jag orkar ännu mindre än vanligt. Hjärnan funkar inte. Jag blir lätt irriterad och allt är jobbigt.
Jag blir också deppig.
Allt är jobbigt, livet är jobbigt, cancern är skit och jag kommer inte att klara det här osv osv
Och så vill jag inte tänka - för det är inte jag!!
Jag vet att jag är positivare än så.

Igår efter yoga-passet så pratade vi om acceptans.
Jag var helt inställd på chokladprovning.
Jag var helt säker på att de sa förra veckan att det skulle bli det idag.
Blev jag besviken eller besviken? I love choklad.
Men, men underbara som de är så köpte de choklad och bjöd på det medans vi satt och fikade och pratade. Så helt utan blev jag inte. Glad Jenny.
Acceptans var som sagt var temat.
Kommer jag någonsin acceptera att cancern kom tillbaka och är kronisk?
Tror inte det.
Hur accepterar man att jag inte alltid kommer att finnas för mina barn?
Hur accepterar man att inte vara 39 år och inte kunna springa 5 km?
Det är svårt.
Visst är jag tacksam att jag lever. Och att jag mår relativt ok just nu.
Men hur länge?
Ovissheten - den är jobbig.
Den biten behöver jag fortfarande jobba på en hel del.

Efter samtalet så kände jag mig lite låg.
Det satte igång många tankar och känslor och de satt kvar resten av dagen.
Jag kunde inte riktigt släppa det. Men det kanske behövde komma ut.
Jag går inte och pratar med någon kurator eller så.
Jag har inte känt något behov av det. Men nu har jag börjat fundera på om jag eventuellt ska ta kontakt med en kurator på onkologen att prata med och för att se om jag omedvetet håller "allt" inne.
Hmmm, jag ska fundera på detta....

Meaning of life

Såg detta klippet på Facebook och tycker det var bra och tänkvärt.

Helgen har varit bra, alla i familjen är nöjda och glada efter en skön helg i sommarvärmen.
Steve och jag gick en långpromenad igår. Nästan en hel timme.
Vi gick inte snabbt, men ganska lagom tempo.
Det gick bra.
Jag var helt slut sen på kvällen, men det börjar kännas lite lättare för varje gång som jag är ute nu.
L och jag har storstädat hennes rum.
Oj vad duktig hon var på att slänga en massa gamla saker som hon har samlat på sig. Nu är det rent och fint igen. Vi möblerade om, och ikväll ska Steve sätta upp sänghimmlen som hon har valt ut.
Jag är nöjd. Men jag tror L är ännu mera nöjd.
Direkt efteråt så ville hon ringa runt och bjuda hit sina kompisar för att visa upp resultatet!

Och inte gick jorden under heller i lördags som någon gammal profet förutspått...
Vilken tur! ;)

Lite shopping på morgonkvisten

Gårdagen gick bra.
Bilen blev fixad och de goda nyheterna är att det kostade ungefär 8000kr MINDRE än vad de sa från början! Annars tycker jag alltid att det är tvärtom, man lämnar in bilen, sen kommer ett samtal där de säger att xx och xx måste fixas och kostar si och så många tusen. Men inte idag. Tack Upplands Motor!

Lyckades också att göra lite nytta på jobbet. Chefen är var där igår (han är inte där så ofta).
Han berättade att vi ska antagligen lägga ner vårt AB i Sverige och styras helt från Bryssel, men ändå vara anställda på papper av ett moderbolag här i Sverige.... Vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Hur det påverkar oss personal etc. Tror jag måste kontakta facket och rådfråga lite.
Men - det behöver ju inte vara något negativt, vem vet?
Det kanske blir bättre förhållanden för oss?
Only time will tell.

Eftersom det var torsdag så blev det pannkakor (eller pangkakor som barnen säger ;) ) med sylt till middag i uterummet. Härligt med varma kvällar. Vi äter de flesta middagarna där under vår/sommar halvåret.
Mysigt, man måste passa på att njuta så fort det finns en anledning.

Nu på morgonkvisten har jag även lyckats att shoppa lite
(det blev ju pengar "över" igår....).
Köpte ett jättefint set med armband + örhängen.



Nu när jag har bara lite, lite hår så använder jag mig desto mer av smycken för att "piffa till" mig i vardagen.
Jag är med i Groupon och där kommer det faktiskt bra erbjudanden om allt möjligt ganska ofta.

Ikväll ska jag lämna barnen hos kusinerna. De ska sova över där ikväll och imorgon så åker syrran till Tom Tits med dom alla över dagen. Något T och L verkligen har sett fram emot. De har aldrig varit där förut, så det ska bli spännande att höra imorgon vad de tycke om "utflykten".

Ingen ork

Idag är det torsdag = trött.
Min bil är dock inbokad på verkstan. Jag lyckades pusha det så att jag fick lämna in den kl. 12 istället för direkt på morgonen.
Men jag är ändå trött nu.
Torsdagar är ju egentligen min vilodag.
Så nu har jag förstört veckans vilodag.
Men det fanns inget alternativ. Bilen blev underkänd på besiktningen och måste fixas, för utan bil klara jag mig inte!

Igår var behandling nr.? Orkar inte tänka efter. Det gick som vanligt.
Orkade inte gå på T's fotboll denna vecka heller.
Hon var dock ok med att pappa följde med istället och verkade inte bry sig så mycket.
Det är mer jag som vill vara där med henne. 
Jag vill vara med på allt som bara går med barnen så länge som det är möjligt!

Farväl Tiger....Hello vilda Hilda

Oj, vad jag har klurat på vad jag ska köpa min man i födelsedagspresent.
Det är samma sak varje år. Han är en sådan person som har allt han behöver.
Jag vill så gärna komma på något originellt och bra, men hjärnan kommer inte på något...
Åkte runt och tittade lite i måndags i affärer för inspiration, men hittade inget kul.

Jag var till djuraffären och lämnade tillbaka Tiger.....sååå trist, han är ju så charmig och söt.
Men det är ju inte en marsvinsfabrik vi är ute efter hemma så det blev bye, bye.
Tror ni jag kunde motstå virvelmarsvinet??
Nej, nej.
Det är ingen marsvinsfabrik vi vill ha hemma, men vad gör en söt liten hona till......
Så hello vilda Hilda.
Barnen blev jätteglada (och mamma också).
Pappa hade inte så mycket att säga.
Jag sa att det var en födelsedagspresent till honom, han trodde inte på mig.

Senare på kvällen gick jag en promenad med en kompis i spåret, var ute i 50 minuter!
Det är faktiskt ganska långt i mina mått mätt. Och jag känner nu att kroppen sakta men säkert orkar lite mer när jag är ute och promenerar. Det hjälper ju också när jag har trevligt sällskap och man pratar och pratar och helt plötsligt så har jag gått långt! Kul.
Min vikt börjar bli ett akut problem nu.
Sen jag började med cellgifterna så har jag noll, absolut inget problem med aptiten.
Snarare tvärtom, jag äter och äter och äter. Gärna sött och gott. Inte bra.
Varje måndag tänker jag att nu måste jag skärpa mig.
Och sen blir det inte så.
Och jag vill verkligen inte "banta". Jag tror inte att min kropp klarar av det, så jag måste äta, men äta bra.
Kampen fortsätter.

Yogan hjälper lite också, men den är mer träning för knoppen än kroppen.
Igår var det dags igen och jag njöt i fulla drag.
Det är dock någon övning vi gör som påverkar min rygg har jag insett. För på tisdagkvällen har jag alltid ont mitt på ryggen på stället där jag har en samling metastaser.
Då blir jag alltid orolig och tänker tillbaka på i höstas innan strålningen när jag hade det som ondast.
Jag vill verkligen inte få tillbaka den smärtan!!
Så nästa vecka ska jag försöka tänka till ordentligt innan alla övningar och hoppa över om det känns i ryggen. Eller fråga efter alternativa övningar.

Timmen efter yogan igår så kom en make-up artist och gav oss lite sminktips.
Det var jättekul och jag fick lite bra tips med mig hem om hur man får ögonfransarna att se lite fylligare ut bland annat. En timme var lite stressigt, men tydligen så kommer han tillbaka i höst och då i ett par timmar.
Det är kul att få känna sig lite fin ibland.

När Steve och barnen kom hem efter jobb/skola så firade vi honom.
Vi åt middagen i vårt nyrenoverade matrum, åt tårta och öppnade presenter. Han fick bra hjälp av barnen.
Samtidigt började det åska och blixtra och hagla utanför fönstret, så vi fick underhållning också!

Dans, dans och virvlar

Veckorna bara flyger fram, jag hinner inte med!

Eller det kanske är något positivt? Det är livet.

Att livet går fort betyder nog att jag lever livet.

Och att jag lever livet betyder ju att jag lever.....

Bara en liten tanke som slog mig just nu samtidigt som jag började att skriva.

I fredags fick jag en utmaning...

....att vara på jobbet till 08.30. De ni!

Jag trodde det var mitt i natten när klockan ringde.

Storbossen från Frankrike var på besök och ville att vi alla skulle vara där på förmiddagen för en presentation/möte.

Jag hade nog egentligen varit ursäktad om jag sagt att jag inte orkar, men jag kände att jag ville vara där. Jag har ju jobbat där några år nu och har aldrig träffat honom, så why not?

Resten av dagen var bara en dimma då jag var trött och jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag gjorde.

Helgen bjöd på lite smått och gott.
Jag började lördagen med att åka och köpa en utebur till marsvinen som jag hittade på blocket. På vägen dit visade det sig att jag hamnat mitt i någon cykeltävling som pågick i helgen i Uppsala. Så jag fick glatt sitta och fundera på livet och bara vara i bilen då polisen stängde av vägen lite här och där.

När jag kom hem tyckte L att buren var jättefin och hon ville "prova" den....

I lördagskväll så var vi hela familjen och tittade på kusin Wilmas dansuppvisning.

Det var nästan två timmar av dans! 24 olika nummer som visade vad de lärt sig. Vissa av grupperna var verkligen superduktiga. Kusin Wilma var självklart bäst!

Och jag tycker alltid det är roligt att gå på något evenemang i det omdiskuterade UKK (Uppsala konsert och kongress). Jag tycker huset är väldigt modernt och fint.

Och fin utsikt!

I söndags så blev det mer dans. Denna gång var det avslutning med uppvisning för T och L.

Gruppen är för 6-8 åringar och barnen var sååå duktiga. Man ser på deras små ansikten hur roligt de tycker att det är att dansa. Och modiga som vågar dansa inför alla oss vuxna.

Efter dansen åkte jag och L förbi djuraffären.

Imorgon måste vi nämlige lämna ifrån oss vår kära lilla "Tiger".

Bonusbebisen som helt plötsligt en dag fanns i buren.... Idag är han 8 veckor och eftersom det är en pojke så kan han inte bo kvar med Maja och Sandra.

När vi var där i alla fall och pratade med dem, så såg jag värdens sötaste lilla hona....hon hade så mycket virvlar så pälsen bara stod rakt upp åt alla håll och kanter! Jag och L blev kära....

Sen åkte vi vidare till ett smyckeparty och som vanligt så hittar jag en massa fina saker. Jag begränsade mig dock och köpte "bara" två halsband. Jättefina.

L hittade också ett jättesött Hello Kitty halsband, så hon shoppade också.

Det ska börjas i tid!



Konstigt....

Något konstigt pågår med bloggen idag.
Mitt inlägg från igår har försvunnit.....
Förhoppningsvis kommer det tillbaka från cyber space någon gång snart.....

Igår var det vilodag.
Rödmosig tog jag emot en kompis som kom hem till mig med Sushilunch - mums!.
Efter en lugn eftermiddag var det sen på kvällen dags för promenad med "cancerbrudarna" som jag kallar dem. Alltså vi i gruppen "Unga Kvinnor" från bröstcancer föreningen.

Eftersom vädret var fint gick vi lite längre än vanligt för att sedan gå till ett café för kvällsfika.
Riktigt trevligt, vi var 8 st denna gång, varav en ny tjej som har hittat oss.
Det är alltid roligt när vi får nya medlemmar för jag vet hur trevligt vi har tillsammans plus hur mycket "nytta" vi har av varandra och varandras erfarenheter.
Det enda jag oroar mig lite för är att jag "skrämmer iväg" någon.
Eftersom jag har fått tillbaka cancern medans de nya i gruppen går igenom behandlingen med målet att blir friska. Jag känner mig som jag oroar dem ibland när jag berättar min historia, att det faktiskt kan komma tillbaka - ganska snabbt....