Trött

Tisdag = yoga.
Kändes nästan lite jobbigt att vara inne i flera timmar när vi har detta underbara väder. Men som vanligt är yogan jättebra och jag känner skillnaden efter ett 2 timmars pass. Det är såååå avkopplande för kroppen, igen så var jag ganska trött....men jag tror inte att jag somnade när vi gjorde djupavslappningen.....
Jag gav min feedback sen förra veckan - om det gick att göra lite mer stående övningar.
Läraren lyssnade och blev glad för det, då de andra i gruppen kände likadant.

Till fikat efteråt så var det "Fråga Doktorn".
En Onkolog från avdelningen kom upp och så fick vi ställa frågor.
Det kom upp bra och relevanta frågor.
Visst har man (jag!) en massa frågor inför varje läkarbesök, men jag glömmer alltid bort hälften, för det är så mycket man ska hinna prata om på den korta stunden. Så det här är lite lyxigt, att ha en timme under avslappnade former att ställa sina frågor.

Nästa vecka ska det komma en stylist och ge oss lite sminktips och sånt. Ska bli kul!
Jag gick kursen "Feel good - look better" (som anordnas för cancersjuka kvinnor på många sjukhus i Sverige) i slutet av 2009. Men jag har glömt bort det mesta vi lärde oss då runt sminkning, för jag tappade aldrig ögonbryn eller ögonfransar helt då så jag fokuserade inte så mycket på att komma ihåg något kring det.
Nu har jag däremot tappat mycket mer, jag har lite, lite kvar....

Sen berättade Ann-Charlotte som håller i det här projektet att i höst kommer de att starta med vattengymnastik också. Vilket jag ser fram emot. Jag frågade på ett läkarbesök på för ett tag sedan om det gick att få en remiss till vattengymnastiken på Ackis. Då berättade han att dom inte tar emot oss från onkologen, vi är tydligen inte prioriterade??? Hur korkat som helst. Han berättade att när de skickar remisser dit så skickar dom bara tillbaka den till onkologen utan någon kommentar.....
Som vanligt är det väl resurser som saknas här i Uppsala.
Det är lite irriterande för tydligen så hade jag bott i Stockholm så hade det funnits sådant att erbjuda. Att det ska vara skillnad på vart i Sverige man bor!? Dumt!

På kvällen var det dags för fotbollslekis igen. Vilken skillnad på väder från förra veckan!!!
Då stod jag och frös rumpan av mig och den här veckan satt jag i gräset och njöt av kvällssolen.
Då är det en fröjd att vara fotbollsmamma. Mera sånt, tack.

Igår onsdag höll jag på att försova mig. Jag sätter alltid i öronpropparna på morgonen, så att jag kan somna om när min man går upp med barnen och kör dem till skolan. Tydligen så satt propparna väldigt bra denna morgon. Jag hörde inte alarmet alls. Som tur vaknade jag av mig själv och hade 20 min på mig att duscha, äta frukost och sånt. Och jag hann.
Idag fick jag en säng igen. Skönt - somnade en stund.
Sen var det bara att åka hem och sova en stund till på soffan, jag blev väldigt trött.
Kanske är värmen också som gör sitt.
Den här gången blev jag också helt slut i kroppen, den blev tung och orörlig.

Min man fick ta T till fotbollen.
Jag orkade inte, även fastän jag tycker att det är kul.

En helt vanlig måndag

Började måndagen med en liten promenad i solskenet från parkeringen till Ackis för blodprov

Satt och läste lite i Metro medans jag väntade på min tur.

Läste om hur viktigt det är att skydda sina ögon mot solen. Det är något jag själv har lärt mig på äldre dagar.

När jag var yngre tyckte jag inte om solglasögon, tyvärr. Det får jag igen nu.

Jag har rest jorden runt i ett och ett halvt år, jag har bott i Schweiz och åkt Snowboard i solsken och använde aldrig solglasögon. Hur dum får man vara? Nu finns bl.a rynkorna som bevis på in dumhet.



Det gick också att läsa att barn ska ha stora glasögon. Det visste inte jag. Men tydligen så är deras ögon nästan lika stora som en vuxens. Nu lärde jag mig något nytt.



Idag behövde jag inte vänta så länge på min tur, och när jag kom in så var det inga problem att hitta venen. 

Jag har tur som inte är stickrädd. Vet inte hur många blodprov jag har lämnat det senaste året. Ett tag innan jag fick min nya port-a-cath så blev det lite jobbigt ett tag med alla blodprover, behandlingar och röntgenvätskor som alla skulle sprutas in i en och samma arm var och varannan dag. Då blev jag ganska svårstucken och oftast slutade det med att de fick sticka på handen.

Eftersom jag är opererad på högersidan så vill de helst inte sticka i den armen.



Sen blev det en snabblunch på gräsmattan utanför onkologen

Sen var det dags för läkarbesök. Det gick bra. Han var väldigt positiv och visade en kurva på hur min cancermarkör har gått nedåt. Vilket han tycker är väldigt positivt för att det visar ju att denna behandling jag får just nu fungerar och håller metastaserna i schack.

Jag frågade även om sommaren om jag kunde få lite ledigt i juli, och efter en stunds funderande så gick han med på att jag kunde få två veckor ledigt.

Det är ju egentligen inte så mycket, men samtidigt ger det ju mig en chans att kunna åka iväg någonstans med familjen på semestern i en vecka eller två i alla fall.

Vart vi ska åka har vi inte bestämt än, men vi får väl börja att klura på det nu!

Härlig helg

Helgen blev lyckad.
L hade sitt kalas för 13 st kompisar på 4H-gården.
Det blev en succé för både barn och oss vuxna.
Barnen tycket det var jättekul med rundvandring bland djuren och ponnyridning.
Jag och min man slapp städa och diska.....
L blev extra glad för att favoritkusin Wilma (13 år) ville vara med/hjälpa till/visas upp. Tack Wilma!
Vi fick stå i solen och prata med de andra föräldrarna som stannade kvar på gården.
Alla nöjda och glada.

Igår var det släktkalas, i detta väder så blev det självklart långbord i uterummet.
Väldigt trevligt som vanligt när alla kommer hit.
Alla kusinbarnen börjar bli "stora" nu, så nu för tiden kan alla sitta och fika och prata utan att någon behöver hjälp eller några "bråk" mellan kusinerna uppstår.
De leker jättebra och har kul tillsammans.

Efter att alla åkt satt vi kvar en stund i kvällssolen och bara njöt.

Det tog emot att säga att det var läggdax igår kväll till barnen.
När det är så här härligt väder och barnen hoppar och hoppar och hoppar på sin studsmatta eller hittar på andra lekar ute, och vill inget annat än fortsätta vara ute och hitta på saker.
Men vi vet ju att när de ska upp vid halv 7 så måste de komma i säng i tid, annars orkar de inte med en hel skoldag.

Är det inte underbart med helt vanliga "vardagsproblem"??

Och nu - ny vecka nya tag.
Idag står det blodprov, läkarbesök och lite jobb på schemat i nämnd ordning.

Ut i solen och njut av livet!

Förresten jag vill också säga - jag är en ganska godtrogen människa, jag tror oftast det bästa om människor, och jag tror faktiskt att Ola Lindholm talar sanning. http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb

2 år sedan....

Idag är dagen jag alltid kommer att minnas. 8 maj 2009.
Nu är det 2 år sedan, vart har tiden tagit vägen?
Har jag egentligen förstått vad jag har gått igenom de sista 2 åren?
Vem kunde någonsin ana att det skulle bli så här?

Vårsolen skiner precis lika starkt idag som den gjorde för 2 år sedan, skillnaden är att idag håller jag på att förbereda min dotters 6-årsfirande med släkten.
Livet går vidare och jag är tacksam.
Tacksam för varje dag jag vaknar och mår bra.
Tacksam för livet.

En knöl i bröstet...

.....eller knöligt bröst som det var för min del.
Jag såg dokumentären på TV igår kväll. Jag tycker den var ok.
Men inte så informativ för mig som har sjukdomen. Av någon anledning så "connecta" jag inte riktigt med kvinnorna i programmet. Jag har ju gått igenom samma behandling för 2 år sedan, men jag har nog glömt bort hur det var. Och det har hänt så mycket sen dess så jag kommer inte ihåg allt och hur jag egentligen kände och mådde just då.
Problemet är nog också att jag har hakat upp mig på ett par saker.
Mycket sitter nog i mitt huvud.
Men alltid när jag ser eller läser om bröstcancer så handlar det alltid om EN knöl i bröstet, aldrig att bröstet kan kännas knöligt som det gjorde för mig. Jag tror de flesta tror att man alltid hittar en "rund" knöl.
Men det behöver inte vara så.
Och som jag har nämnt tidigare så sägs det oftast också att bröstcancer inte gör ont, det kan visst det göra ont! Det har jag heller aldrig hört någon nämna eller läst om.

Men mitt största problem (i mitt huvud) är att det nästan alltid bara pratas om att 80% av alla som får bröstcancer blir "friska" (fast i dokumentären igår kväll hade det ökat till 90%, så det kanske är 90% som gäller nu).
Och jag tycker det är jobbigt att höra om och om igen i alla bröstcancersammanhang, visst, jag är jätteglad att forskningen har kommit så långt, att så många blir friska, och tycker det är helt fantastiskt, men för mig är det ändå jobbigt att alltid höra om det.
Jag hoppas verkligen jag lever den dagen jag läser att spridd bröstcancer kan botas. Vem vet, studien jag är med i nu och studiepillret jag stoppar i mig morgon och kväll kanske är lösningen på problemet, vem vet?
Jag lever på hoppet!

I övrigt så har jag spenderat två kvällar bredvid fotbollsplanen i kylan, nu har säsongen startat för båda tjejerna. L går som ni vet fortfarande på fotbollslekis, och T har i år ett eget lag. Hon är så stolt och ser verkligen fram emot att få spela många matcher. Jag spelade själv fotboll i många år en gång i tiden, och jag minns fortfarande hur kul jag hade med laget och jag är glad att jag får vara med och uppleva det igen med T.

Igår var jag även på utvecklingssamtal med båda barnens fröknar. Och det var bara en massa positiva ord från båda två, det är kul att höra och skönt att höra att de trivs i skolan med klassen och kompisarna.
Det värmer mammahjärtat.

Och så har jag haft ett par lunchdater, alltid lika trevligt, och idag tänkte jag avsluta veckan med ännu en med en annan kompis som jag inte har träffat på ett tag. Och sen är det bara att ladda inför helgen, med L's kompiskalas på lördag och släkten som kommer på söndag!

Mindfulness

Det var skönt med Yoga som vanligt. Jag var dock väldigt trött igår, och på slutet när vi gör en djupavslappning så tror jag att jag somnade.... svårt att låta bli.....

Vi hade en ny yogalärare igår, hennes pass var väääääldigt lugnt.
Jag gillar egentligen när man får röra sig lite mer, som vi gjort med tidigare lärare. Tror jag får fråga henne om det går att fixa nästa vecka.

Efteråt hade vi samtal om Mindfulness, att leva här och nu.
Att inte göra något bara för att man ska utan att verkligen hela tiden tänka på vad man gör - vilket ofta leder till ett "färggladare" liv.
Jag tycker att jag har blivit ganska bra på det.
Jag övar varje dag, och måste ibland påminna mig själv.
Men varje dag när jag vaknar så känner jag först efter, och har jag inte så ont eller mer ont i vanligt, då tänker jag för mig själv att;
 Idag kommer att bli en bra dag. Och det brukar det också bli.

Jag planerar inte heller saker långt i förväg. Jag tar en dag i taget.

Det var kallt ute igår, burrrr. Det var säsongsstart för fotbollslekis igår kväll, och det var kallt att stå en hel timme och titta på, att man aldrig lär sig. Mycket kläder på.
Men dom är ju så söta dom små liven när de springer på lång rad efter bollen och bara springer, ingen riktigt förstår än att det finns ett mål att skjuta på. Charmigt!

Jag tror L hade lite ont i kroppen och fötterna efteråt för hon ville absolut lägga sig på spikmattan.
Och stå lite tillsammans med syrran.....

2 år sedan.....

Sista April 2009.
Jag har känt mig lite konstig i humöret de sista dagarna.
I lördags kom jag ju på varför. Det var likadant förra året.
Jag blir påmind om "skiten" ännu en gång.
Det var ju sista april 2009 som jag var på mammografin och visste mer eller mindre när jag gick ut därifrån att det är cancer i bröstet. (utan att någon hade sagt det).
Och idag (måndag) för 2 år sedan ringde dom från bröstkirurgen... osv.... osv.....
Och den 8 maj...efter 8 dagars väntan....så fick jag beskedet som har förändrat hela mitt liv.....

Och ute skiner vårsolen.....precis som för 2 år sedan......

I lördags bestämde vi oss för att inte åka in till Uppsala för att titta på forsränningen. Det är alltid så himla hysteriskt mycket folk och svårt att få en bra plats så att barnen kan se kreationerna som åker ner längs Fyrisån.
Och ser man inte det då är det ju faktiskt ingen idé att vara på stan.
Jag har inget behov (eller ork) av att mingla bland fulla människor.

På kvällen cyklade vi ner till badet och tittade på kasen. Det var kallt och blåsigt..... (är jag tråkig eller?)
Men barnen tycker det är spännande och så träffade dom några kompisar dom sprang runt med en stund.

I söndags var vi på 20-års kalas med tårta och mycket gott fika!

Jag skulle väl egentligen ha tagit fotot innan, men jag hann inte.

Det fanns i alla fall mer än tillräckligt.

Nu börjar "mitt nya liv" imorgon igen.....

Och L hittade en ny kompis.

 En familj har skaffat en ny familjemedlem som heter Yra.

L som älskar alla djur fastnade för henne direkt.

Häromdagen blev jag haffad av några barn på gatan

som säljer första maj blommor. 

Självklart köpte jag en i var till mig och tjejerna.

Och dom som känner mig vet ju att jag är svag för rosa.