Funderingar

Det händer i sekunder ibland att jag nästan glömmer bort att jag är ganska allvarligt sjuk. Nu när det är sommarlov och barnen är hemma så rullar dagarna på och det är för det mesta full fart, och jag orkar och hänger med ganska bra. Jag är förvånad själv. Hade glömt bort hur bra man kan må utan cellgifter i kroppen. På ett vis så är jag så glad och tacksam att cellgifter finns, för det är dom som ger mig mer tid och håller metastaserna i schack. Samtidigt som de totalt bryter ner kroppen så mycket det bara går hela tiden och gör kroppen svagare och svagare. Moment 22.

Men som sagt var händer det ibland att jag inte tänker på att jag är sjuk. Sen så råkar jag se mig själv i spegeln och blir genast påmind om att jag har cancer. Nästa tanke är att försöka peppa mig själv och tänka att jag ser väl ändå ganska ok ut med tanke på hur sjuk jag egentligen är. Sen tänker jag på hur jag hade sett ut om allt hade varit som förr, innan cancer. Hur hade jag mått just nu då? Vad hade jag gjort just nu, då? Och så där är det. Jag reagerar varje gång jag ser mig själv i spegeln för jag känner inte igen mig själv. Jag gillar inte det jag ser. Jag gillar inte något alls som har med denna skitsjukdom att göra. Jag blir arg för att just jag drog nitlotten. Sen pratas det om att acceptera sin sjukdom. Jag kommer tillbaka till det då och då, men jag har inte riktigt förstått det än, hur kan man acceptera? Hur?

I morgon är det som sagt var dags igen. Ännu en röntgen. 8 veckor går fort. Själva röntgen går snabbt, tar max 10 minuter och är absolut inte obehaglig på något vis. Det är det där att sitta och dricka kontrast i 2 timmar innan som är såååå tråkigt. Visst får man gå iväg och dricka drickat, men det är ju inte precis så att man känner för att gå och ta en kopp kaffe (= ännu mer att dricka). Jag kan ju inte heller gå ner på stan och titta lite i affärer bärandes på flaska och pappersmugg. Det brukar sluta med att jag sitter där i väntrummet på en helt obekväm trästol och läser någon gammal tidning. Sen är det bara att gå hem och vänta igen. Som vanligt får jag resultatet vi läkarbesöket nästa vecka, ännu en lång veckas väntan.

Det är mycket prat om döden här hemma just nu. Hur förklarar man vad dåren i Norge har gjort utan att barnens fantasi drar iväg och tror att det ska hända här hemma. T's första kommentar var att hon tyckte killen var väldigt oschysst som skjöt så många och frågade sedan vart han är nu. När jag svarade att polisen har tagit fast honom och att han kommer sitta i fängelse i många, många år, så blev hon nöjd. L valde "God natt Herr Muffin" som bok i kväll. Även den handlar om döden....fast på ett fint sätt.

Husvagnssemester

Nu är jag och barnen tillbaka hemma igen. Vi har haft en härlig vecka i husvagn tillsammans med lillasyster och hennes barn. Väldigt lugn och stressfri. Precis som det ska vara på semestern.

Den enda nackdelen med att bo i husvagn är att sömnen inte blir den bästa. Sängen är inte lika skön som den hemma, är det inte alltid så? Och mycket nya ljud som man hör speciellt bra på nätterna. Tur att jag kom ihåg öronpropparna i alla fall. Jag reser ingenstans utan öronproppar.

Vädret har varit ok, vi fick två härliga heldagar på stranden.
I torsdags regnade det och då begav vi oss till Gävles Järnvägsmuseum. Vi var även där förra sommaren och alla barnen ville tillbaka och de hade lika kul i år.

I fredags var inte vädret heller så bra. Då passade vi på att spela minigolf, eller eftersom vi var ensamma på golfbanan och det är gratis att spela för banan är i ganska dåligt skick så blev det "fri lek" på golfbanan för barnen. Det gick bra och alla barn blev nöjda och glada.

På vägen hem stannade vi och åt en sen lunch på Dragon Gates restaurang. Vi har åkt förbi stället många gånger men aldrig stannat. Men om jag ska vara riktigt ärlig så var det inte så mycket mer att se när man stannar till. Maten var dock god och vi blev mätta och belåtna.

Överlag så kan jag nog säga att jag mår ganska bra just nu. Det kan ju ha att göra med min paus från cellgifterna. Visst är jag trött, det är jag alltid, men inte hysteriskt trött. Samma sak med kroppen, den känns ok just nu. Ryggen har jag inte känt av så jättemycket. Ingen dundersmärta. Bara generell stelhet. Det känns ungefär som träningsvärk i hela kroppen. Att det är sommar och semester hjälper nog också till, det finns inte lika många måsten. Barnen måste inte upp till skolan varje morgon. Det är inga aktiviteter att stressa till. Jag jobbar ingenting. Jag tar inga blodprov etc. etc.

Och det positiva är ju att det fortfarande faktiskt är ca 2 veckor kvar innan jag kör igång behandlingarna igen.

Nästa vecka har det gått 8 veckor sedan min sista DT-röntgen, så då är det dags för en sådan igen.

Det är bara att hålla tummarna. Tankarna snurrar lite mer i huvudet denna gång, då jag precis har läst på en blogg jag följer, som skrivs av en ung tjej med spridd bröstcancer, att läkarna har nu hittat spridning på lillhjärnan och måste avbryta all behandling för det finns inget mer de kan göra för henne.

Livet är orättvist! Inget barn ska behöva förlora sin mamma pga denna skitsjukdom. När kommer forskarna att hitta ett botemedel??





En solig dag

Idag har vi haft en skön dag på stranden med fint väder. Barnen har badat, inte jag.
Vill gärna att det ska vara mer än 25 grader i vattnet innan jag doppar min bleka (feta) kropp.
Sen blev det en skön rask promenad en timme i skogen innan det var dags att äta Linas goda grillmiddag.
Just nu är barnen ute och går med grannens hund - jättenöjda.
Nu hoppas vi att solen är med oss i morgon också!

Jag lever

Ja, egentligen ska man väl inte använda ett sådant uttryck när man har cancer.... men jag lever i alla fall, även fast det inte har blivit något bloggande på en vecka. Nu när vi har semester hela familjen tillsammans så tar jag det lugnt med bloggandet.
I lördags kväll var vi bjudna på middag hemma hos en kompis tillsammans med två andra familjer. Vilken härlig sommarkväll det blev. Med god mat och trevligt sällskap. Alla barnen underhöll varandra och vi andra satt ute fram till midnatt och pratade och umgicks. Vad härligt det är. Det är egentligen de här enkla sakerna i vardagen som man njuter mest av. Som vanligt var det trist att inte kunna ta det där glaset med kallt rosèvin.... men Sara hade gjort god alkoholfri drink till mig så jag fick njuta av den istället.

I söndags satt vi sedan och funderade på vad vi skulle hitta på den här veckan. Nu var det ju nästan en vecka sedan jag fick behandling och mådde ok så vi ville göra något av ledigheten och inte bara vara hemma hela tiden. Vi kollade vädret och kom fram till att prognosen för Göteborg var helt ok. Så tidigt på måndagmorgon hoppade vi alla in i bilen och styrde kosan söderut.
Första anhalt blev Ulllared. Jag har aldrig varit där förut, men jag har sett programmet på TV! Steve och barnen gick iväg och spelade minigolf och lite annat medans jag tog mig an Gekås.
Vad med grejer! Vad man än behöver så verkar det ju finnas där. Det jag mest var ute efter var regnkläder och jackor åt barnen. Och det hittade jag. Billigt. Hur kvalitén är får tiden visa.
Självklart så hamnade det på någotvis en massa andra saker i min vagn men jag försökte att vara klok och tänka efter innan men det är otroligt lätt att tro att man behöver en massa saker när man går runt där....
Stort var det också och helt plötsligt så hade jag varit där inne i 3 timmar. Det fick räcka. Jag var trött.

Nästa stopp var Göteborg. Där stannade vi i 3 nätter.
En dag "turistade" vi runt i staden. Vi åkte Paddan. Vi åkte Stinsen. Vi var ner i en ubåt och en massa andra saker. Jag gillar Göteborg. Nästa dag var en heldag på Liseberg. Kul! Vi åkte mycket bergochdalbanor.
9 timmar på Liseberg går alldeles för fort. Ni ska veta att vi sov gott allihopa efter den dagen.
På vägen hem stannade vi till i Gränna för att titta på lite polkagristillverkning, självklart så köpte vi några också. Något annat hade inte barnen gått med på.
Det regnade nästan hela vägen. Det gjorde inget för väl hemma så hade det slutat.
Och så lite bilder....

På måndag åker jag och barnen till Rullsand för lite husvagnssemester. Nu håller vi tummarna för att solen visar sin bästa sida så vi kan bada i havet och njuta av sommaren.

Tjohooo

I tisdags fick jag behandling igen och tänk, nu behöver jag inte åka in till Ackis på 3 hela veckor! De ni!
Det är dags för en DT-röntgen igen i slutet av juli, och min nästa behandling har jag inte förrän i början av augusti. Det kommer att kännas konstigt. Efter att ha varit dit varje vecka i ett halvår så kan man minst sagt säga att det har blivit en vana att åka till sjukhuset.
Jag hoppas att min kropp tar vara på vilan nu och blir starkare under den här månaden som jag har förhandlat mig ledigt.

Efter att ha varit hemma i värmen och väntat på att jag skulle få min behandling så åkte vi iväg på en Helsingforskryssning hela familjen i onsdags kväll. 40 timmars, alltså med två nätter på båten och en dag i land i Helsingfors. Jag tror faktiskt att jag aldrig har varit i Helsingfors förut. Det var varmt även där och vi strosade runt och tittade oss omkring. Barnen lessnade ganska snabbt på att gå runt, så vi var tillbaka på båten ett par timmar innan avfärd igen. På båten fanns det massor att göra för barnen. Lekrum, bad, shower etc etc. Så de var väldigt nöjda.
Jag gick mest omkring och tog bilder med min nya kamera.....
Vi funderade först på att stanna kvar i Stockholm idag, men det är för varmt och kvavt. Jag orkade inte och det tror jag inte barnen heller hade gjort. Så vi åkte hem och barnen badar nu i poolen istället, det går bra det också. Ibland är det skönt att ha dagar hemma på semstern som man bara kan vara, utan måsten.

Blodprov

Vad gör man en grå sommardag i juli när hela familjen är ledig? Jo, åker till IKEA så klart! Som vanligt kommer man (jag) hem med en massa saker som man (jag) inte hade planerat att köpa.

I fredags hade jag läkarbesök. Jag fick träffa en jättetrevlig onkolog, en ung tjej, som jag inte har träffat förut, den enda tror jag. Så nu har jag "betat av" allihopa. Det var inget speciellt som togs upp den här gången. Det är bara för att jag är med i en studie som jag måste ha ett läkarbesök var fjärde vecka. Känns ofta lite onödigt, men jag klagar inte. Bättre fler chanser att träffa en läkare och ställa frågor än för få.

Efteråt gick jag och tog blodprover. En sommarvikarie fick lyckan att sticka nål i mig. När jag såg att hon var "ny" så sa jag till henne att hon kan sticka i handen på en gång, eftersom armvecket börjar bli lite trögt att sticka i.
Jag har nämligen märkt att när det är någon som inte är så van som sticker så kommer det aldrig något blod och det slutar med att de sticker i handen efter x antal försök.
Hon stack i alla fall direkt i handen och det kom ett fint flöde av blod på en gång, då blev hon jätteglad och sa;
-Åhh vad skönt att det gick bra, jag har inte lyckats så bra med de tidigare patienterna idag....
Sen så sa hon talade hon om för mig tre eller fyra gånger att jag var jätteduktig, då frågade jag om jag skulle få ett bokmärke.;)

Annars så har helgen varit lugn. Har suttit mest och klurat på vad vi ska hitta på på semestern, det börjar liksom att bli dags....Igår kväll firade vi syster som blev 36 år. Hon bjöd på god mat, god tårta och gott sällskap. Tack än en gång.